FÖRSAMLINGEN

Med åren har jag blivit alltmer övertygad om att församlingen är Guds enda instrument för att göra Hans rike synlig på jorden. Paulus ger oss en mycket beskrivande bild i Första Korintierbrevet kapitel 12 om församlingen som Kristi Kropp. Kroppen består av många delar och alla delarna fungerar tillsammans i en enhet. Församlingen är alltså något som är kännbart, synligt och tydligt.
     Paulus poängterar att nådegåvorna, tjänsterna och kraftgärningarna kan se olika ut, men allt kommer från Gud och uttrycks genom församlingen. Därför kan inte vissa kroppsdelar hävda sig som förmer än andra och slita sig ur kroppen för att arbeta ensamt. Detta är en obiblisk idé, att starta individuella ’ministries’ som står utanför ett församlingsförankrat, andligt ledarskap och gemenskap.


Enheten är avgörande
Gång på gång uppmanar Nya Testamentet oss att söka efter Andens enhet, t.ex. i Hebreerbrevet 15:5–6; ”Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.”

Paulus uppmanar församlingen i Korint att inte favorisera tjänstegåvor, vilket leder till konflikter och grupperingar i församlingen (1 Kor 1:10-17). Han ställer också frågan; ”Är Kristus delad?”. Svaret på den frågan är ett självklart nej.

1 Kor 3:21-23: ”Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.”

Däremot måste vi erkänna att i vår köttsliga natur blir vi många gånger partiska och börjar favorisera vissa delar av Kristi kropp till bekostnad av andra. Vi kan lätt tappa helhetsbilden av församlingen och bli så smala i vårt synsätt att vi tappar Guds vision om församlingen.


Församlingsgemenskapen är avgörande
När jag jobbade som pastor i Borås så var vi ständigt ute på gatan och evangeliserade. Vi gjorde detta i många år och många människor fick höra evangeliet om Jesus. Det var också glädjande att se hur de troende växte i frimodighet och skicklighet.

Men Herren ledde oss in i en ny fas, utifrån det som står i Apg 2:42-47:

”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.”

Det står ingenting om evangelisation i dessa bibelverser, istället står det att församlingen levde i en god, andlig gemenskap och bland människorna i samhället – och detta ledde till att Herren ökade skaran med dem som blev frälsta. Gemenskapen växte genom att församlingen levde med varandra och bland människor.
     När vi började att fokusera mer på den andliga gemenskapen i församlingen i Borås märkte vi att nya människor kom till tro, döptes och blev bevarade, lärjungar till Jesus!

Jag tror på gatuevangelisation samtidigt som jag tror på att missionsbefallningen i Sverige också kan ske effektivt genom en stark församlingsgemenskap som sträcker sig ut i samhället och drar in folk i en redan fungerande, kärleksfull och Bibelgrundad församling…

Jonas Päivärinta
Föreståndare,
Nordupplandskyrkan

Kommentera gärna: